Guide till storlekar på och typer av lastfartyg
En kort historik över containerfartyget
Om du har läst vår artikel om containertyper och containerstorlekar vet du att det första containerfartyget var ett ombyggt tankfartyg (läs mer nedan), skeppet Ideal X, som färdades från New Ark i New Jersey till Houston i Texas den 26 april 1955. Fartyget fraktade strax under 60 containrar – 35 fot långa släpvagnar med borttagna chassin.
Idag kan de största containerfartygen frakta fler än 20 000 containrar med tjugo fots längd (TEU). En 20 fot lång container mäter 1 TEU och en 40 fot lång container mäter 2 TEU, vilket innebär att stora containerfartyg kan frakta tusentals containrar. De tekniska framsteg och storleksökningar som skett inom containerområdet är häpnadsväckande.
Möjligheten att lasta mer gods på ett enda fartyg ökar effektiviteten och minskar därmed koldioxidutsläppen. Containerfartygets popularitet beror på ISO-containern och dess multimodala egenskaper som gör att den kan lastas på lastbilar, pråmar och tåg.
Moderna containerfartyg har lastrum (utrymmet där lasten lagras) som är uppdelade i fack med cellguidesystem (de kallas ibland cellulära fartyg) i vilka kranförarna enkelt kan passa in containrar på 20 och 40 fot. Det ger effektiv och snabb lastning. Containerlastrummen täcks av lastluckor, vilket ger fartyget ökad stabilitet och säkerhet.
Containerfartyg finns i olika storlekar och med olika utformning som gör att de kan användas för transport av särskild utrustning, varor som transporteras i kylcontainrar och farligt gods. Vissa fartyg kan vara utrustade med kranar. Sådana fartyg är ”geared” (utrustade), till skillnad från fartyg utan kran som är ”gearless” (saknar utrustning), och kallas ibland för LoLo-fartyg (lift-on/lift-off). Även om den här typen av fartyg kan lasta av och på i hamnar där det inte finns kranar, blir de alltmer sällsynta.
Hur hamnarnas infrastruktur har utvecklats har möjliggjort dagens snabba och enkla lastning av containerfartyg. Tidvatten, vattendjup i och storlek på hamnbassänger, tillgång på lotsar och bogserbåtar, storlek och räckvidd för kranar, tillgång på grensletruckar och reachstackers, anslutningar inåt land (vägar, järnvägar och vattenleder) och tullanläggningar. Alla de här delarna gör tillsammans containersändningarna möjliga.
Planera lastningen av containrar – som att spela Tetris i verkligheten
Rätt lastning av containrarna på fartyget sker enligt en så kallad stuvningsplan. Ett containerfartyg besöker vanligen flera hamnar under sin resa och varje gång fartyget lägger till lastas containrar på och av. Det är avgörande att containrarna har lastats rätt för effektiv hantering i hamn. Tänk dig själv att du ska lasta av en container och inser att den är placerad längst ned i fartygets lastutrymme under andra containrar.
Lastplanen skapas av fartygsplanerare utifrån anvisningar för bokning och sändning (inklusive verifierad bruttovikt), och beaktar lastnings- och lossningshamnar, typer av utrustning, varor (till exempel farligt material) och vikt. Arbetsledaren övervakar lossning och lastning och ingriper vid behov i hanteringen ombord.
En effektiv stuvningsplan bidrar till säkerheten till sjöss. Ojämn viktfördelning på fraktfartyget kan få dramatiska konsekvenser eftersom fartyget kan böjas. Om tyngre gods lastas överst i en containerstapel kan den kollapsa och äventyra sjömännens liv.
Titta på våra resurser om verifierad bruttovikt och Safety of Life at Sea (SoLaS), för att se till att ditt gods transporteras säkert.
Alla containerfartyg måste vara utrustade med ett AIS-system (Automatic Identification System). Det är en enhet som delar fartygets GPS-koordinater för att förhindra kollisioner mellan olika fartyg och underlätta navigeringen i svåra väderförhållanden. Den möjliggör också tjänster för spårning som myDHLi.
Andra viktiga typer av fraktfartyg
Fraktfartyg klassificeras utifrån typen av last de transporterar, hur lasten är förpackad (eller om den inte är det alls) och hur behållarna ska lastas på fartyget.
Storlekar på containerfartyg
Containerfartygens storlekar anges ofta efter TEU-kapacitet: det kan handla om allt från några få TEU för matarfartyg, se avsnittet ”Matarfartyg och pråmar”, till 18 000 TEU och mer för Ultra-Large Container Vessels (UCLV), se avsnittet ”Fartyg som kan trafikera Panamakanalen och andra kanaler”.
Storleken har betydelse eftersom möjligheten att lasta fler containrar på fartyget är avgörande för effektiviteten, men det är inte allt. Att kunna anlägga i vissa hamnar och trafikera Panama- och Suezkanalen är en precis lika viktig faktor för effektiv sjötransport av gods.
Matarfartyg och pråmar
Matarfartygens kapacitet går från 300 till 1 000 TEU. De kan ta sig in i mindre hamnar som stora containerfartyg inte kan förtöja i. De matar gods till och transporterar iland gods från de stora fartygen, som ibland kallas moderfartyg, ute på djupare vatten. God samordning sparar tid och gör att de större fartygen kan täcka in ett mindre antal hamnar. Matarfartyg kan vara ”geared” (utrustade) eller ”gearless” (sakna utrustning).
Även om de inte kvalificerar sig som matarfartyg används containerlastade pråmar till att transportera gods i containrar via vattenleder i inlandet som större fartyg inte kan trafikera. För den här typen av intermodal transport kan en pråm frakta upp till 300 TEU i Europa, och 450–900 TEU i Nordamerika.
De fartyg som är verksamma i Saint Lawrenceviken har också begränsad kapacitet på grund av lägre djupgående, men inte heller de är matarfartyg. De är specialiserade fartyg som måste ha en ”isklass” som gör att de kan vara i trafik hela året, också vid stora mängder drivis.
Fartyg som kan trafikera Panamakanalen och andra kanaler
Panamax och Neopanamax är beteckningar på fartyg som kan navigera genom Panamakanalen i Centralamerika och som har precis så stor bredd att de kan ta sig fram. Neopanamax-fartygen är bredare (upp till 49 meter), längre och djupare (ett fartygs djup kallas även ett fartygs djupgående) än Panamax-fartygen, eftersom de konstruerats efter kanalens nya mått sedan större slussar byggts i den. Det gör att Neopanamax-fartyg kan frakta upp till 14 000 TEU, medan Panamax-fartyg bara kan frakta cirka 5 000 TEU.
Vissa transportleder går runt Panamakanalen. De fartyg som går längs dem omfattas inte av samma begränsningar i sin konstruktion. Dessa större fartyg kallas post-panamax eller över panamax. De har banat vägen för andra mycket stora fartyg och för fartyg av typen Ultra-Large Container Vessels (ULCV), som har kapacitet för 18 000 TEU och mer. Suezmax-fartyg kan gå igenom Suezkanalen – deras storlek omfattar de flesta tankfartyg. De har en skrovbredd (fartygets bredd) på upp till 50 meter. Fartyg med reducerat djupgående kan vara ännu bredare.
Det finns ännu större fartyg som har ännu högre lastkapacitet (20 000 TEU och högre). Dessa fartyg kallas för Post-Suezmax eftersom deras mått överskrider vad leden eller kanalen kan hantera.
Det är bara några enstaka hamnar i världen, bland annat Rotterdams och Singapores hamn, som har infrastrukturen som krävs för att hantera ULCV–fartyg. Ett Panamax-fartyg kan emellertid inte heller anlägga i vissa hamnar när det är fullastat. De hamnar i vilka mycket stora eller fullastade fartyg kan anlägga kallas djuphavshamnar, Som nämnts ovan ger matarfartyg bra anslutning mellan terminaler.